Sweden Rock är en numera en institution i rock Sverige.
Arrangemanget hade i år fler besökare än någonsin, tidigare officiella uppgifter säger att det var 171 580 sålda biljetter till festivalens fyra dagar 7-11 juni. De senaste 10 åren har Kenneth från Musikmarknaden varit på plats och här kommer en liten sammanfattning från honom och dessa 4 dagar av hårdrock.
Damm, hög musik, gassande sol och öl i mängder kan sammanfatta årets Sweden Rock Festival. Nästan 100 band (92 st) har spelat och förgyllt publikens öron med rock genrer som passar alla. Vilka var bäst? Ja du det är svårt att säga men Deep Purple visar alltid vart skåpet ska stå. Skid Row med Erik Grönwall var kanon, vilken röst killen har. Billy Gibbons bluesrock var så nära ZZ Top man kan komma. Def Leppard var fantastiskt bra med deras refräng starka låtar som hela familjen kan sjunga till. Blue Öyster Cult körde såklart Don´t Fear The Reaper och alla önskade sig då en koklocka att hålla takten på. Mötley Crüe har nog gjort sitt (enligt mig) då sången fortfarande låter förfärligt men en frisk fläkt av John 5 gav dom lite mer rättvisa detta gig även fast Tommy Lee ville se tuttar från publiken vilket han fick av ett fåtal brudar. Flera band såg jag mindre stunder av och jag tycker nog att samtliga levererade sitt bästa. Bra väder, glad publik gör ju att artister och band från scenen får en extra kick, precis som hockeylagets publik ibland kan bli en extra spelare för sitt lag.
Att recensera en festival innebär ju också tyvärr lite neggo vibbar. Dammet på savannen ihop med vindar i gassande solsken var inte kul. På kvällen vid hemkomst till stugan (ja vi bodde i en fin stuga med egen toa och dusch stackars er som bodde i tält) så blev snytpapperet alldeles svart från dammet, undra hur lungorna ser ut då. Mycket folk såklart på festivaler men Live Nation har sålt 10 000 extra plåtar varje dag vilket gjort att trängseln mellan akterna var olidligt jobbig vilket resulterade i att man var kvar på första stället då man inte orkade att ta sig vidare. Även sista banden som t ex Europe och Iron Maiden fick lite mindre publik då många gick tidigare för att slippa trängsel vid hemgång för kvällen, ingen bra logistik tyvärr på den punkten. En tråkig ölsort som min gom inte älskar direkt är också neggo då förra årets festival hade bättre dryck i flaskorna, men men lyxproblem kanske. Fru, familj, vänner och polare som älskar samma musik har man givetvis umgåtts och träffat på under festivalen som är en underbar sak bara det. Vad vore livet utan det?
2024 får jag låta vara osagt än så länge trots redan bokat boende. Vi får se längre fram då akterna börjar släppas i december (vinter brrrrr) och om vi tycker att pengarna man lägger på detta är värt det. Men nu har försommaren startat och vi tänker inte på det nu utan vi njuter av minnen från festivalen som varit, blickar framåt och njuter i hängmattan, lyssnandes på vågskvalpet. Kanske nån annan festival eller konsert i sommar lockar också, man vet aldrig och det får jag återkomma om.
Rock On till er alla / Kenneth Sundman Musikmarknaden
Tack till Miche Sundman (min bror) för dom fina fotografierna. https://www.facebook.com/michael.sundman.79